Hey, it's *somebody*. Blah blah blah. Write anything about you here. You can put an icon, just don't forget to align
it somewhere :)
bold italic underline
Heads up! Tagboards here.
Must not exceed the width of 400px.
Det är sådär glad man ser ut när man gör reklam för pepsi. Alltså, så sitter jag här och lyssnar på nån låt med my chemical romance och läser andras bloggar för jag har såååhääääääääääääär <------------------------------------------------> mycket tid tills jag ska på möte med presentatörgruppen för uppsalas internationella kortfilmsfestival och detta möte är mycket sent mycket sent.
Och jag blev helt plötsligt lite nervös och pirrig inför allt.
Och lite osäker men självsäker och jag älskar att jag har börjat minnas vad jag drömmer igen.
Egentligen vad jag ville skriva var hur himla tråkiga vissa människor är. Jag blir ledsen över sånt också. Att någon som man hade så himla supermegaroligt tillsammans med och som man räknade tills in allra bästaste vän i hela vidaste världen helt plötsligt har förändrats och nu inte längre bryr sig. Inte bryr sig om att träffas, inte bryr sig om att prata om saker, inte ens längre bryr sig om att säga hejdå. Det hör ju ändå till vanligt jävla hyfs.
Och när man ser henne gå förbi i korridoren och även om hon vet att man är där så ignorerar hon en och låtsas som att min existens inte ens finns, då undrar jag faktiskt vad för grovt brott jag har gjort. Det är tur att jag har så mycket bra kompisar.
Några utav vilka jag ska träffa imorgon. >D Jag ska hem till fröken Pesthund och.. jag har ingen aning. Men jag kommer få äta tacos och ha pajamas på mig, så jag tror det kommer bli helt fnuttrigt roligt!!
Etiketter: det gamla vanliga
1 kommentarer
